SD backar för första gången sedan de kom in i riksdagen. S kan vinna regeringsmakten – utan att någon i partiet vågar kalla det en seger. Och plötsligt ifrågasätts en sanning som styrt hela valrörelsen: Att Sverige måste ha en majoritetsregering för att fungera.
På vår Reformfrukost med eftervalsanalys gjorde Annika Strandhäll (S), Gustaf Reinfeldt (M) och Christer Nylander (L) upp med natten som var.
Inget jubel, minst av allt hos S
Annika Strandhäll var tydlig med att natten inte kändes som en seger, trots att S kan komma att bilda regering.
– Glad kan man väl inte säga med det här valresultatet. Det är ju oerhört komplicerat.
Hon var självkritisk mot den egna kampanjstrategin och konstaterade att partiet läckte väljare åt flera håll de sista veckorna, både till samarbetspartier och över blockgränsen till Moderaterna. Hon pekade också på ett svårtytt mandat.
– Vad är det för politik väljarna vill bevara? Är det den ekonomiska politiken som premieras, eller den tuffare kriminal- och migrationspolitiken?
Självironiskt konstaterade hon att partiets ”röda linjer tenderar att bli mer rosa” så fort ett valresultat är i hamn.
Reinfeldt: SD:s bakslag och kravet på en tydligare höger
Gustaf Reinfeldt lyfte att kvällens stora förlorare var SD, som backar för första gången sedan de kom in i riksdagen. Det öppnar, menade han, för en efterlängtad diskussion inom borgerligheten.
– Räknar man in Centerpartiets ekonomiska politik ligger den ekonomiska högern på 60 procent. Men Sverigedemokraterna kommer inte att leda högern.
Han konstaterade att skillnaden i praktisk politik mellan blocken länge varit liten, kring kriminalitet och migration har det mest handlat om ”konvergens, en triangulering”. Reinfeldt efterlyste mer mod att markera konflikt – både höger och vänster skulle må bra av tydligare positioner att debattera på riktigt.
Nylander: Majoritet behövs bara en gång
Christer Nylander ifrågasatte premissen som valrörelsen kretsat kring, att en majoritetsregering är nödvändig. Hans poäng var att blocken bara behöver majoritet vid ett enda tillfälle, statsministeromröstningen. Därefter avgör riksdagen, inte något block, sakfråga för sakfråga, vilket öppnar för samarbeten över blockgränsen. Han noterade också att hans eget parti genomgått en omvandling, sju av tio liberala väljare är nya.
– L är inte samma parti idag. Det är något helt annat vi pratar om här.
Publikfrågor: Förlösande sakfråga och rädslan för extraval
En publikfråga gällde om det, likt kärnkraften för Alliansen, finns en förlösande sakfråga för en ny koalition. Strandhäll såg ingen sådan fråga och pekade på ”den sura eftersmaken” efter januariavtalet, vilket gör S försiktiga med bindande överenskommelser.
En annan fråga gällde vilket parti som är mest rädd för extraval. Nylander menade att Liberalerna är mest rädda formellt, men egentligen är det Socialdemokraterna: Misslyckas Andersson bilda regering riskerar partiet bekräfta bilden av ett svagt alternativ, vilket gör att S till slut gör vad som krävs för att få ihop en regering.
Det viktigaste från samtalet
• SD backar för första gången sedan de kom in i riksdagen, vilket enligt panelen öppnar för en tydligare debatt om vad som förenar borgerligheten och var de verkliga konflikterna med vänstern finns.
• Majoritet krävs formellt bara vid statsministeromröstningen, i övrigt avgör riksdagen sakfråga för sakfråga.
• Det finns självkritik inom S kring valstrategin och en osäkerhet kring vilket mandat väljarna gett dem.
• Ingen ser en enskild förlösande sakfråga för att kunna bilda en koalition, likt kärnkraften under Allianstiden. Regeringsbildningen väntas bli en förhandling i flera steg.
